Vi hade fest i helgen. Min kära make och bästa vän har fyllt fyrtio. Vi hade hela släkten och vänner över på en hejdundrande fest här hemma. Jag hade alla att inte läcka något och gömma sig i vårt hem. Så när han hade kommit hem och skulle gå till vårt sovrum dök vi alla upp bakom soffan. Gissa om han blev överraskad. Han hade ingen aning om att jag hade tänkt bjuda på fest. Jag hade narrats och sagt att vi skulle åka bort och hade gjort en fake-biljett. Nu blev han lite snopen över att vi inte skulle åka iväg, men jag har ordnat med resa till oss alla över nyår i stället, så han blir nöjd, trots mitt lurendrejeri.
Gud så snopen han blev, ett tag trodde jag att han helt hade tappat fattningen. Sedan blev han glad. Just då insåg jag att jag är nog mer social än han. Själv var jag så glad över att jag hade fått barnen att sova över hos sina kompisar och att mormor ställde upp och tog hand om vårt minsta busfrö. Han hade nog tänkt sig en alldeles lugn fredagskväll, berättade han efteråt för mig. Resten av kvällen var han på gott humör, men han var trött. Det såg jag. Själv hade jag fullt upp med att vara en trevlig värdinna. Släkten stannade inte så länge, men våra vänner är riktiga festprissar (heter det så?). De gick hem vid tre-tiden och skulle fortsätta ute.
Alla tyckte maten var så god. Fast på slutet var det nog ingen som tänkte på några smaker, eller på hunger överhuvudtaget. Det blev så mycket mat över. Ändå hade cateringfirman verkligen ansträngt sig och gjort väldigt färska sallader, munsbitar med ostar och bröd. Det var riktigt lyckat att ha catering till festen. Efteråt var det bara att slänga alla papperstallrikar och plastglas. Ingen disk och inget att städa undan! Härligt!